Integrationen i Dalarna
Rapporten är skapad av Samhällsanalys, Region Dalarna
Senast
uppdaterad: 2025-04-30
Här ska vi ha en sammanfattning av rapporten. Det ska vara en
punktlista med de viktigaste budskapen och inte ett referat av varje
avsnitt.
I år är det 10 år sedan Sverige registrerade det högsta antalet asylsökande genom tiderna. 2015 sökte närmare 163 000 personer asyl i Sverige och för Dalarnas del blev 2016 det år då invandringen var som störst efter att de asylsökande fått uppehållstillstånd och folkbokförts i länet. I november 2015 uttryckte även regeringen att trycket var stort på det svenska samhället och att Sverige behövde “ett andrum för svenskt flyktingmottagande”. I och med det skärptes migrationspolitiken, men att det stora mottagandet skulle “vara en stolthet för oss när historien skrivs” (Sveriges Radio, 2015)1. Riksrevisionen (2017)2 granskade de centrala offentliga aktörernas beredskap och noterar att det brast i vissa avseenden, men att huvuduppdraget ändå kunde genomföras.
2019 publicerade Region Dalarna rapporten Nulägesbeskrivning av integrationen i Dalarna, ett regionalt perspektiv.3 Rapporten skrevs i anslutning till och med anledning av den höga asylinvandringen till Sverige och Dalarna. Därefter har asylinvandringen minskat och 2024 var den på en nivå som är den lägsta sedan 1985, vilket är en del i ett paradigmskifte från sittande regering att öka arbetskraftsinvandringen och minska asylinvandringen (Regeringen, 2025).4
Frågan är vad som har hänt under det senaste decenniet? Integrationen av de som invandrat till Sverige är ett ämne som varit ständigt aktuellt i samhällsdebatten. Hur har integrationen av de som invandrat till Sverige och Dalarna utvecklats?
Beroende på sammanhang kan integration ha olika betydelser:Amnå och Stigendal (2021)5 betonar vikten av att vara tydlig vid användningen av begrepp kopplade till integration och hänvisar till Nationalencyklopedins definition - integration är en process som leder till att skilda enheter förenas, men det kan även gälla resultatet av en sådan process - och sociologins användning av begreppen strukturell och kulturell integration.
Den strukturella integrationen handlar om skyldigheter och rättigheter via samhälleliga system, lagar och regler. Den kulturella integrationen handlar mer om hur vi upplever oss som integrerade via normer, värderingar och identiteter. En känsla av delaktighet skapar kulturell integration medan en lag skapar strukturell integration. I grunden handlar det här om alla individer som lever i ett land, även om den vardagliga diskussionen i mångt och mycket handlar om invandrare i förhållande till de som är födda och uppväxta i ett land.
Begreppet integration kan således ses som en process där individer eller grupper med olika bakgrunder och förutsättningar blir en del av ett större socialt, ekonomiskt eller kulturellt sammanhang, samtidigt som deras egen identitet och särart respekteras.
Även om integrationsfrågan är bredare, präglas samhällsdebatten av integration av utrikes födda i det svenska samhället. Det gör att det är viktigt att belysa hur utrikes födda förhåller sig till inrikes födda inom ett antal samhällsområden. Samhällets förmåga att intregrera utrikes födda i utbildning, arbetsmarknad eller boende är avgörande för t ex kompetensförsörjningen på kort och lång sikt.
Andelen utrikes födda som är i arbetsför ålder (20-64 år) i Dalarna har ökat successivt över de senaste 20 åren, från 7,2 procent år 2000 till 17,4 procent år 2024. Ökningen var särskilt tydlig under några år på mitten av 2010-talet, i samband med den stora flyktingströmmen och invandringen till Sverige och Dalarna. Utrikes födda är därför en förutsättning för att kunna kompetensförsörja arbetsmarknaden.
Den här rapportens syfte är att redovisa aktuell statistik relaterat till utrikes föddas integration i samhället i Dalarna och visa på utvecklingen över tid. Rapporten tar sin utgångspunkt i 2019 års rapport, men anpassas till kommer i stora drag följa 2019 års rapportdisposition.
I rapporten från 2019 konstaterades bl a att det var en tydlig skiljelinje i integrationen mellan utrikes födda å ena sidan och inrikes födda med utrikes födda föräldrar respektive inrikes födda med inrikes födda föräldrar å andra sidan. Skillnaden mellan de inrikes födda, oavsett om de hade inrikes eller utrikes födda föräldrar, var relativt liten när det gäller t ex skolresultat och sysselsättningsgrad. Distinktionen i denna rapport är därför mellan utrikes födda och inrikes födda, men även kvinnor och män i de delar det är relevant samt vistelsetid i landet för de som är utrikes födda.
Vad behövs här för att introducera en bakgrundsbeskrivning av invandringen över tid? Eller ska vi dela på bakgrundsavsnittet helt och ha ett första avsnitt som beskriver invandringen över tid följt av ett som beskriver den demografiska utvecklingen?
För att få en förståelse för den utrikes födda befolkningen i Dalarna och hur invandringen sett ut över tid, behöver situationen i riket som helhet analyseras. Arbetskraftsinvandringen, främst från Norden, tog fart efter andra världskriget och pågick fram till 1960-talets slut. I mitten av 1980-talet förändrades invandringens karaktär och fler flyktingar togs emot till följd av globala katastrofer. Från 1990-talet och framåt har krigssituationer i olika delar av världen föranlett en högre grad av flyktinginvandring med kriget i Syrien i mitten av 2010-talet som den tid då asylinvandringen nådde över 160 000 personer i Sverige. Därefter har antalet asylsökande minskat successivt och 2024 sökte 9 645 personer asyl i Sverige, vilket är det lägsta antalet sedan 1996.
För en fördjupad beskrivning av den utrikes födda befolkningens utveckling i Sverige och Dalarna, se fördjupningsavsnittet Historisk överblick av invandringen i Dalarna.
Den första större invandring som påverkat Dalarna i modern tid var den arbetskraftsinvandring som skedde efter andra världskriget. Denna epok varade i stort sett under två decennier, d.v.s. under 1950- och 1960-talet.
Den svenska ekonomin expanderade snabbt efter kriget, vilket gjorde att efterfrågan på arbetskraft utifrån var stor. Bristen berodde även på att ålderskullarna födda på 1920- och 30-talet var små. Efter andra världskriget och fram till 1970-talet låg arbetskraftsinvandringen i hela Sverige på en förhållandevis hög nivå. Arbetskraftsinvandrarna kom främst från Norden, men även från övriga Europa. En överenskommelse om en gemensam nordisk arbetsmarknad år 1954, innebar att framför allt många finländare invandrade under 1960- och 70-talet då det var lågkonjunktur i Finland. I Dalarnas län bosatte sig dessa främst i kommuner där det fanns stor tillverkningsindustri som Gagnef, Borlänge, Avesta och Ludvika. En mycket liten andel av invandringen under denna tid kom från andra världsdelar. I slutet av 1970-talet upphörde i princip all arbetskraftsinvandring för en tid.
I mitten av 1980-talet växte ny typ av immigration fram i Sverige. Tidigare hade de invandrare som sökt sig till Sverige av flyktingskäl främst gjort det under enstaka katastrofer. Detta scenario förändrades efter år 1984 i takt med den växande globaliseringen och politiska krav på att den rika världen bör ta sitt ansvar och acceptera flyktingar från Asien, Afrika och Mellanöstern. Sverige var ett av de länder som till en början framträdde med en jämförelsevis generös flyktingpolitik. År 1987–90 togs omkring 20 000 flyktingar emot årligen i Sverige. Detta gjorde att antalet immigranter i Dalarna ökade under tidsperioden.
När Jugoslavien drabbades av flera inbördeskrig under första hälften av 1990-talet ökade antalet immigranter till Sverige väsentligt. I utsatta krigszoner, inte minst från Bosnien-Hercegovina, flydde långt över 100 000 människor till Sverige. Under andra hälften av 1990-talet minskade invandringen men har sedan dess varit högre. Under 2000-talet har invandringen ökat över tid, till stor del på grund av de människor som flyr från krig och förtryck i bland annat Irak, Afghanistan, Somalia och Syrien. Idag är flyktinginvandringen ett strukturellt fenomen som inte förväntas upphöra så länge det finns förtryck och krig i världen. Att invandringen har ökat beror även på ett ökat antal arbetskraftsinvandrare från nya EU-stater och fler utländska studenter.
Efter att kriget bröt ut i Syrien 2011, ökade invandringen kraftigt och nya toppnoteringar av antalet asylsökande gjordes varje år. Under 2015 var antalet asylsökande som högst, då 162 877 personer sökte asyl i Sverige. Detta var mer än dubbelt så många som under 2014 och nästan en fördubbling av den tidigare högsta noteringen från 1992 då det var krig i forna Jugoslavien.
Under den stora ökning av antalet asylsökande som skedde hösten 2015 hamnade migrations- och integrationsfrågorna högt upp på den politiska dagordningen och Sverige införde en mer restriktiv immigrationspolitik. I Dalarnas län slog invandringen rekord år 2016 med 4 725 personer som immigrerade under året. Därefter har antalet immigranter i länet minskat och antalet var 3 104 personer år 2017 och 2 628 personer år 2018.
Enligt internationell rätt har flyktingar rätt till skydd, så kallad asyl. Asylsökande är den som har ansökt om att få sitt skyddsbehov undersökt i ett land och därigenom få sin rätt till asyl prövad. En utländsk medborgare som erhållit uppehållstillstånd på grund av asyl, har fått det eftersom personen anses vara en flykting enligt utlänningslagen.
Efter år 2015 har antalet ansökningar om asyl i Sverige minskat. Anledningarna till detta är flera. Flyktingavtalet mellan Turkiet och EU har gjort att möjligheterna för asylsökande att ta sig över gränserna i Europa har försvårats. På svensk nivå har lagstiftningen förändrats, genom att tidsbegränsade uppehållstillstånd i regel delas ut istället för permanenta, samt att familjeåterförening har försvårats. De gränskontroller som infördes i södra Sverige i början av 2016 gör att personer som saknar giltig legitimation inte längre har möjlighet att ta sig in i landet. De nya ID-kontrollerna kombinerat med andra åtgärder i Sverige och Europa har haft en stor påverkan på antalet asylsökare. Under 2024 sökte 9 645 personer asyl i Sverige, vilket är det lägsta antalet sedan 1996.
Ett stort antal asylsökande ett år leder ofta till att invandringen ökar året därpå. Det beror på att asylsökande räknas som invandrade först när de har fått uppehållstillstånd och folkbokfört sig i Sverige. Detta gör att antalet immigranter i hög grad påverkas av hur många beslut om uppehållstillstånd Migrationsverket fastställer, samt hur stor andel av dessa ärenden som blir beviljade. Rekordnivån för antalet asylsökande år 2015, ledde till att invandringen slog rekord i Sverige år 2016. Även statistiken för åren 2017 och 2018 påverkades av det stora antalet asylsökande år 2015. Detta eftersom många fick vänta länge på beslut om de fick stanna i landet och för att många anhöriga till de som fick uppehållstillstånd sedan ville flytta till Sverige.
Anhöriginvandring, eller anknytningsinvandring, är när en person vill flytta till eller stanna i Sverige på grund av att den har en anhörig som är svensk medborgare eller har uppehållstillstånd i Sverige. I Sverige finns det möjlighet att få uppehållstillstånd som anhörig för make, maka, barn under 18 år och adoptivbarn. Den som kommer till Sverige benämns som anhöriginvandrare och den som redan bor i Sverige benämns som anknytningsperson. Eftersom flyktingar, efter att de har flyttat till Sverige, ofta vill förenas med någon anhörig, följer anhöriginvandringen i viss mån asylinvandringen.
Under åren 2013–2018 beviljades totalt 771 645 uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa beviljades 9 procent för studier, 6 procent för EU-medborgare, 31 procent av asylskäl, 31 procent av anknytningsskäl och 23 procent fick uppehållstillstånd på grund av arbetsskäl. Att mindre än en tredjedel av de som beviljades uppehållstillstånd åren 2013–2018 var flyktingar med asylskäl är viktigt att komma ihåg när invandring och integration analyseras. Många av de som fått beviljade uppehållstillstånd på grund av asyl de senaste åren invandrade utan sin närmaste familj. Detta gjorde att även antalet sökta och beviljade uppehållstillstånd av anknytningsskäl var stort.
Utvidga tidsspannet för antal beviljade uppehållstillstånd och titta på perioden 2019-2024 separat.
Mellan 2000 och 2024 ökade antalet utrikes födda personer i Dalarnas län från 17 031 till 37 414 personer. Effekten av den ökade invandringen under 2000-talet är därmed att den utrikes födda befolkningen i Dalarna har mer än fördubblats. Ökningen skedde dock fram till 2019, därefter har den utrikes födda befolkningen i Dalarna minskat något.
Antalet inrikes födda minskade under samma tid från 261 228 personer till 249 132 personer. Utan ett stort invandringsöverskott under 2000-talet hade befolkningen i Dalarnas län således minskat.
När de utrikes födda personer som är bosatta i Dalarna kartläggs utifrån deras invandringsår till Sverige, framgår det med all tydlighet att en stor andel har invandrat under de senaste tio åren. Över hälften av de utrikes födda som bor i Dalarna har bott i Sverige i 8 år eller kortare. Det faktum att en stor andel av de utrikes födda i Dalarnas län har bott i Sverige en kort tid är viktigt att beakta när faktorer som utbildningsnivå, sysselsättning, medelinkomst m.m. analyseras. Antalet personer bosatta efter invandringsår i diagram 4 går att jämföra mot diagram 1, och det går som väntat att se ett samband mellan antalet immigranter och antal bosatta personer efter invandringsår. Antalet bosatta personer per invandringsår är generellt lägre än antalet immigranter per år i Dalarnas län. Detta kan förklaras med att personer som har invandrat har avlidit, flyttat till andra län, emigrerat, samt att inrikes födda som återvandrat omfattas av diagram 1. Utrikes födda har under 2000-talet varit mer benägna att flytta från Dalarnas län än till Dalarna från övriga Sverige. Mer om det går att läsa i det sista kapitlet, där inrikes flyttningar analyseras.
Här ska diagram 5 “Antal utrikes födda i Dalarnas län efter vistelsetid” placeras in - stycket ovan behöver kontrolleras.
Genom att studera befolkningsutvecklingen för inrikes och utrikes födda i länet de senaste åren, blir det tydligt att befolkningen i länet som helhet hade minskat utan invandringen. Befolkningen ökade totalt sett mellan år 2000–2024 i 8 av länets kommuner, medan den minskade i 7 av dem. Antalet utrikes födda personer har under tidsperioden ökat i Dalarnas läns samtliga kommuner, medan antalet inrikes födda personer har minskat i alla kommuner förutom Falun och Gagnef. Slutsatsen blir att de kommuner i länet som har växt i invånarantal med undantagen Falun och Gagnef har gjort det som en följd av invandring, medan de kommuner som krympt har begränsat befolkningsminskningen genom att fler har invandrat än utvandrat. Notera även att utrikes föddas barn ingår i kategorin inrikes födda. Ökningen av antalet utrikes födda var i relation till befolkningsmängd störst i Hedemora, Avesta, Ludvika, och Borlänge.
Mellan år 2000 och 2024 har antalet döda i Dalarna varit fler än antalet födda och antalet utflyttade till övriga Sverige har varit fler än antalet inflyttade från övriga Sverige. Totalt flyttade 14 490 personer netto från Dalarna till andra delar av Sverige under perioden, medan det dog 12 314 fler personer än det föddes. Under samma period var invandringsöverskottet 32 129 personer. Att Dalarnas befolkning har växt under 2000-talet beror således på att invandringen har varit relativt stor.
Födelseunderskottet minskade successivt från år 2000 och fram till 2019, för att därefter öka kraftigt fram till 2024. Utvecklingen till 2019 beror i stor grad på att de stora ålderskullar som föddes runt 1990 befann sig i barnafödande åldrar, samt en generös familje- och socialpolitik och en stor invandring. De som invandrade till Dalarna i mitten av 2010-talet var generellt sett unga och i en ålder när det är vanligt att skaffa barn. Utrikes födda kvinnor har även en hög fruktsamhet direkt efter att de invandrat till Sverige, men därefter minskar den successivt. Att fruktsamhetstalen är extra höga bland kvinnor som nyligen invandrat beror sannolikt på att många kvinnors invandring är knutet till familjebildning, och att de kommer till Sverige för att återförenas med sin familj eller för att bilda familj.
De senaste årens markanta minskning av födelsetalen är en fråga som förvånar demografer. Det är inte längre en lika tydlig koppling mellan makroekonomiska upp- och nedgångar, välfärdssystemets utformning och födslar. Nedgången är mer knuten till oro inför framtiden och påverkar framför allt sannolikheten att skaffa sitt första barn. För en fördjupad genomgång av förändringar i födelsetal, se avsnitt 2.1 i Befolkningsutvecklingen i Dalarna.6
Förutom att antalet immigranter var stort under framförallt mitten på 2010-talet, har ursprungsländerna förändrats över tid, med ett större antal asylsökande från utomeuropeiska länder. År 2024 kan konstateras att det skett omflyttningar av de tio största födelseländerna bland utrikes födda invånare i Sverige. År 2024 var Syrien det land som flest invånare i Dalarna var födda i (vid sidan om Sverige), totalt 4 367 invånare i Dalarna hade Syrien som födelseland. Detta är en stor förändring mot 2010, när antalet invånare i Dalarna med landet som födelseland kan räknas i låga hundratal. Orsaken till detta är naturligtvis inbördeskriget i Syrien under 2010-talet, när många från landet flydde till Europa och Sverige. Andra länder från vilka invandringen ökat tydligt under 2000-talet är Somalia och Eritrea.
Det land som näst flest invånare i Dalarna var födda i år 2024 var Finland med 3 747 invånare. Detta är en tydlig minskning sedan 2000, när antalet invånare i Dalarna med landet som födelseland var drygt 6000. Orsaken till detta är sannolikt att många invandrade från Finland under åren runt och efter andra Världskriget. Dessa börjar således komma upp i åren och eftersom relativt få flyttar till Sverige från Finland idag minskar antalet personer som är födda i Finland i Dalarna stadigt.
Sverige är sedan några år inne i en demografisk fas där de stora babyboom-kullarna från slutet av 1940- och början av 1950-talet uppnår pensionsålder. Många svenska kommuner har en alltmer ålderstigen befolkning, en effekt av den urbaniseringsvåg som pågått under hela 1900-och 2000-talet då många unga lämnat landsbygden och mindre tätorter till förmån för residens- och universitetsstäder.
En stor andel äldre i befolkningen medför ekonomiska påfrestningar för dessa kommuner då allt färre i arbetsför ålder ska försörja allt fler äldre och barn. Redan i Långtidsutredningen 2015 (ref) gjordes beräkningar på hur mycket kommunalskatten skulle behöva höjas i kommunerna för att upprätthålla samma servicenivå år 2040 som då, som en följd av den förändrade demografiska strukturen. Beräkningarna visade på orimliga skattehöjningar, cirka 50-procentiga ökningar, vilket kan ses som en signal på hur allvarlig situationen var redan för tio år sedan. Förutom att den demografiska situationen medför färre skattebetalare som ska försörja allt fler äldre så innebär den också ett stort kompetensförsörjningsproblem.
I Långtidsutredningen 2019 (ref) beräknas statsbidragen till kommunsektorn, vid oförändrade kommunalskatter, behöva nästan dubbleras fram till 2035 för att möta den demografiskt betingade efterfrågan på kommunala tjänster. Utmaningen ligger dock inte främst i finansieringen, utan i att hitta arbetskraften. De största personalbristerna förväntas i landsbygdsregioner, med risk för ojämlikhet i levnadsförhållanden och utvecklingsmöjligheter.
Vid en analys av åldersfördelningen i Dalarnas befolkning uppdelat på den inrikes- och utrikes födda befolkningen blir det tydligt att den utrikes födda befolkningen i länet är väsentligt yngre än den inrikes födda, och har en större andel personer i arbetsför ålder (se de svarta linjerna i diagrammet ovan). Detta beror på att de personer som invandrat generellt är yngre än den inrikes födda befolkningen. Följden blir att invandringen totalt sett har en föryngrande effekt på befolkningen. Det finns även stora variationer i medelålder mellan olika grupper av utrikes födda beroende på invandringsår och födelseland. Utrikes födda utgör ungefär 13 procent av den totala befolkningen i Dalarnas län och är därmed betydligt färre än inrikes födda.
Medelåldern i Dalarnas län var år 2018 totalt sett 43,6 år vilket är högre än i riket som helhet där medelåldern var 41,2 år. När de vanligaste födelseländerna i Dalarna studeras går det att urskilja stora skillnader mellan grupperna. För personer som är födda i Finland där de flesta varit i landet en längre tid är medelåldern 67 år. I Syrien, Somalia, Eritrea och Irak där majoriteten av befolkningen har varit en kortare tid i landet är befolkningen betydligt yngre och medelåldern varierar mellan 28–33 år. Stycke ej uppdaterat till 2024 års situation
Mellan år 2001 och 2024 minskade antalet inrikes födda i arbetsför ålder mellan 16–64 år i Dalarnas län med 21 624 personer, samtidigt som antalet utrikes födda i samma åldersgrupp ökade med 14 656 personer. Minskningen av antalet inrikes födda berodde på att ålderskullarna som fyllde 65 år var större än de som fyllde 16 år, samt en större inrikes utflyttning än inflyttning. Den inrikes födda befolkningen i arbetsför ålder minskade allra mest åren 2010–2015, vilket berodde på att det stora antalet personer födda i slutet av 1940-talet fyllde 65 och därmed uppnådde pensionsålder.
Enligt SCB:s befolkningsprognos från juni 2024 förväntas antalet utrikes födda i Dalarnas län mellan 16–64 år att öka med 702 personer mellan 2025 och 2040, medan antalet inrikes födda personer i länet förväntas att minska med 6 029 personer. Enligt prognosen kommer antalet personer mellan 16-64 år således att minska tydligt i Dalarna fram till 2040, vilket förstärker länets utmaning med kompetensförsörjning. Det blir då extra viktigt att ta vara på den resurs som utrikesfödda kan utgöra, annars riskerar såväl näringsliv som offentlig sektor att få mycket svårt med arbetskraftsförsörjningen.
Andelen av befolkningen som är födda utrikes är lägre i samtliga Dalarnas kommuner jämfört med riket, där ungefär 26 procent av invånarna var födda i ett annat land än Sverige år 2024. Högst andel utrikes födda i Dalarna återfinns i Ludvika där ungefär 25 procent av befolkningen är utrikes födda. Även Borlänge och Avesta har en relativt stor andel utrikes födda (22 respektive 20 procent). Lägst andel utrikes födda finns i Gagnef, där endast 7 procent av befolkningen är utrikes födda.
Andelen utrikes födda har ökat i samtliga av Dalarnas kommuner mellan 2000 och 2024, vilket kommer av att invandringen varit större än utvandringen under hela 2000-talet. Hur stor ökningen varit skiljer dock tydligt mellan kommunerna. I Ludvika har andelen utrikes födda exempelvis ökat med 16 procentenheter sedan 2000, medan ökningen har varit klart lägre i näraliggande Smedjebacken (ungefär 3 procentenheter under samma tidsperiod) eller Gagnef (ungefär 2 procentenheter).
Överväg att slå ihop avsnitt 2 och 3 till ett arbetsmarknadsavsnitt
En viktig aspekt för integrationen är hur stark arbetsmarknaden är vid tidpunkten för invandringen. När Sverige under 1990-talet tog emot ett stort antal asylsökande från Balkan hade vi den djupaste ekonomiska krisen i Sverige i modern tid. Mellan 1990 och 1994 gick sysselsättningen ned med drygt 16 procent och nära 600 000 personer blev arbetslösa.
Sysselsättningsgraden i åldersgruppen 20-64 år har ökat för såväl inrikes som utrikes födda i Dalarna sedan det tidiga 1990-talet. År 1993 var sysselsättningsgraden för inrikes födda i kvinnor i Dalarna 72,6 procent, vilket var något högre än för männen, 71,4 procent. Att de inrikes födda kvinnornas sysselsättningsgrad var högre än männens beror sannolikt på 90-talskrisen, när branscher med stor dominans av män bland de anställda (industri exempelvis) drabbades hårt. För utrikes födda var sysselsättningsgraden ungefär lika stor för kvinnor och män, men klart lägre än för inrikes födda (50 procent för kvinnor och 50,6 procent för män). Den här utvecklingen innebär att skillnaden i sysselsättningsgrad mellan utrikes och inrikes födda män har minskat de senaste 30 åren. Det är särskilt sedan mitten på 2010-talet som utvecklingen varit särskilt stark för utrikes födda män. Däremot kvarstår nästan hela den relativa skillnaden mellan utrikes och inrikes födda kvinnor över tid.
År 2024 hade sysselsättningsgraden ökat till 85,6 procent för inrikes födda kvinnor och 85,3 procent för inrikes födda män. Inrikes födda kvinnor har således fortfarande något högre sysselsättningsgrad än inrikes födda män. Även för utrikes födda har sysselsättningsgraden ökat tydligt för båda könen, men med 71,7 procent har de utrikes födda männen idag en klart högre sysselsättningsgrad än de utrikes födda kvinnorna, 64,7 procent.
Dalarna har generellt sett haft en stark arbetsmarknad över lång tid jämfört med riket, men arbetslösheten har varierat relativt kraftigt över tid. Under finans- och fastighetskrisen i början av 1990-talet (hädanefter 90-talskrisen), den djupaste ekonomiska krisen i Sverige i modern tid, ökade arbetslösheten markant i såväl Dalarna som Sverige. I början av 1990-talet, innan krisen, var arbetslösheten generellt väldigt låg, strax under 2 procent, men mångdubblades på bara ett par år i samband med 90-talskrisen. Arbetslösheten i Dalarna ökade mer än arbetslösheten i Sverige i samband med krisen, vilket potentiellt kan bero på att Dalarna under 1990-talet var ett län med en stor tillverkningsindustri. Därefter minskade arbetslösheten tydligt under inledningen av 2000-talet innan den återigen ökade och nådde en topp i samband med finanskrisen 2008. På senare år har arbetslösheten varierat en del mellan åren, men legat på en relativt jämn nivå i Dalarna. Under 2024 minskade arbetslösheten i Dalarna, men ökade i riket.
Det finns en stor variation i arbetslösheten mellan länets kommuner, men också mellan inrikes och utrikes födda, och mellan kvinnor och män. Bland inrikes födda är arbetslösheten något högre för män än för kvinnor, men generellt låg i samtliga Dalarnas kommuner. För utrikes födda är bilden annorlunda. I de flesta kommuner är arbetslösheten högre för utrikes födda kvinnor än för utrikes födda män. Arbetslösheten är dessutom klart högre för utrikes födda jämfört med inrikes födda, oavsett kön. Arbetslösheten för utrikes födda kvinnor i Dalarna är högst i Avesta, där arbetslösheten i gruppen är hela 23,5 procent. För inrikes födda kvinnor är motsvarande siffra blott 2,8 procent. Arbetslösheten för utrikes födda män i Dalarna är högst i Smedjebacken, med en arbetslöshet i gruppen på 20,1 procent. För inrikes födda män är motsvarande siffra 3,6 procent.
Lägst arbetslöshet bland utrikes födda kvinnor har Malung-Sälen med 6,5 procent, medan arbetslösheten bland utrikes födda män är lägst i Älvdalen med 3,5 procent.
Matchningen mellan de som är arbetssökande och de arbeten som är lediga skulle kunna fungera betydligt bättre än idag. Konsekvensen av detta kan bli att företag och organisationer kan flytta från länet på grund av att de inte hittar arbetskraft och arbetskraftsreserven bestående av utrikes födda riskerar att lämna länet om de inte får jobb.
Skapa diagram över Matchning utifrån utbildningsnivå i Dalarna (se Diagram 25 i NMS-analysen), uppdelat på inrikes och utrikes födda och kvinnor och män.
Att arbeta (eller studera) är en viktig komponent i integrationen i samhället. Sysselsättningen bland utrikes födda är generellt lägre än bland inrikes födda personer och arbetslösheten, inklusive långtidsarbetslösheten, är högre. Utrikes födda har generellt en svagare ställning på arbetsmarknaden. Arbetslöshets- och sysselsättningsnivåerna bland utrikes födda varierar dock stort mellan olika grupper. Kön, födelseland och utbildningsnivå är alla faktorer som har stor betydelse. I detta avsnitt ska förhoppningsvis nedanstående frågor kring utrikes födda besvaras:
Titta på utrikes födda kvinnor och män, jämför med inrikes födda
Forskning visar att bland annat härkomst, ålder, utbildningsnivå, konjunkturläge, språkkunskaper och kontaktnät är avgörande för utrikes föddas möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden (IFAU, 2022).7
Den grupp av utrikes födda som ligger närmast nivåerna för inrikes födda är födda i Norden. Andelen arbetslösa är väsentligt högre bland personer födda i Asien och Afrika, vilka är två världsdelar från vilka flyktinginvandringen varit stor under det senaste decenniet ( Behöver vi visualisera detta?).
För mer information om arbetsmarknadsstatistiken, klicka nedan:
Enligt de svenska arbetsmarknadsundersökningarna, framtagna av Statistiska centralbyrån, är en person sysselsatt om den under mätveckan har arbetat minst en timme, eller varit tillfälligt frånvarande från ett arbete (semester, tjänstledighet, sjukdom, osv). Även personer som deltar i vissa arbetsmarknadspolitiska program räknas som sysselsatta (lönebidrag, start av näringsverksamhet osv).
När andelen sysselsatta redovisas per utbildningsnivå är det tydligt att individer med förgymnasial utbildning i lägre utsträckning är förvärvsarbetande (se diagram nedan), vilket även gäller gruppen med utrikes födda. För personer med förgymnasial utbildning är sysselsättningsgraden bland utrikes födda i Dalarna blott 52,7 procent medan den är 67,1 procent för inrikes födda med motsvarande utbildning, en skillnad på 14,4 procentenheter mellan inrikes och utrikes födda.
För såväl utrikes som inrikes födda ökar sysselsättningsgraden tydligt om personerna istället har en gymnasial utbildning, då sysselsättningsgraden bland utrikes födda är 75,8 procent medan den för inrikes födda är 86,4 procent, en skillnad på 10,6 procentenheter mellan inrikes och utrikes födda.
Bland personer med eftergymnasial utbildning är sysselsättningsgraden för utrikes födda 78,4 procent, vilket bara är något högre än för gymnasialt utbildade i samma grupp. För inrikes födda med en eftergymnasial utbildning är sysselsättningsgraden hela 91 procent, vilket är 12,6 högre än för utrikes födda med samma utbildningsnivå.
Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan utrikes och inrikes födda är således som störst bland de med lägst utbildningsnivå (förgymnasial), men sjunker tydligt för personer med gymnasial utbildning (från 14,4 procentenheter till 10,6 procentenheter). För de personer som har högst utbildning (eftergymnasial) ökar skillnaden återigen i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda, till 12,6 procentenheter.
Lägg till något om procentandelarna och den relativa skillnaden mellan inrikes och utrikes födda. Effekten av en gymnasial utbildning (jämfört med förgymnasial) ser högre ut för utrikes födda, men inte så mycket mer för en eftergymnasial.
Diagrammet nedan visar att sysselsättningsgraden för såväl inrikes som utrikes födda har ökat mellan 2017 och 2024, men ökningen har varit klart störst för utrikes födda, från 55,1 procent till 68,2 procent. För inrikes födda har sysselsättningsgraden ökat från 84,6 procent till 85,4 procent under samma tidsperiod. Utrikes födda kommer således i arbete i mycket större utsträckning 2024, än de gjorde 2017.
Andel sysselsatta 20-64 år i Dalarnas län
Något som är viktigt att ha med sig när andelen sysselsatta
analyseras är att gränsen för att definieras förvärvsarbetande är
relativt låg. I Arbetskraftsundersökningarna (AKU) som genomförs av SCB
och utgör den officiella arbetslöshetsstatistiken definieras en person
som förvärvsarbetande om den har arbetat en timme per vecka vid tiden
för undersökningens genomförande. AKU är en urvalsundersökning som
genomförs genom intervjuer och är inte nedbrytbar på finare geografisk
nivå än län och storstadsregioner. För att analysera sysselsättning på
finare geografisk nivå än vad som finns i AKU kan registerstatistik
användas, närmare bestämt Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik
(RAMS). Definitionen av sysselsatt baseras på definitionen i AKU men
beräknas på ett mer komplext sätt utifrån inkomst, då uppgifter om
arbetad tid per vecka inte finns i RAMS.
Är
BAS numera, stycke behöver uppdateras (komplettera i informationsruta i
början av avsnittet)
Kollat hit 20250417. Behöver göra ett rejält omtag av hela avsnitt 2 och 3.
När vistelsetid tas med i analysen syns samma mönster som i diagram 18 (ovan), delvis att det finns en fungerande integration i bemärkelsen att de som vistats längre tid i Sverige har en högre förvärvsfrekvens. Variabeln vistelsetid tjänar som en indikator på en rad andra faktorer som påverkar möjligheterna till att få ett arbete. Efter en ökad tid i landet kan en nyanländ person lära sig svenska, validera och komplettera utbildningar, lära sig hur den svenska arbetsmarknaden fungerar samt knyta kontakter för att öka chansen till att få en sysselsättning och inkomst. Enligt detta resonemang förväntas ett initialt sysselsättningsgap mellan inrikes födda och nyanlända, som minskar succesivt när vistelsetiden i landet blir längre. kan vi säga något om hur många som finns i respektive åldersgrupp?
Bland utrikes födda har män en högre sysselsättningsgrad än kvinnor när vistelsetiden är lägre än 10 år, innan kvinnorna får en något högre sysselsättningsgrad än männen. Bland inrikes födda är sysselsättningsgraden något högre för män än för kvinnor.
Skillnaderna mellan könen minskar som synes med vistelsetiden i Sverige. Emma Neuman (2015)8 har undersökt hur kulturella normer bidrar till arbetsmarknadsutfall mellan utrikes födda kvinnor och män i Sverige. Hennes kartläggning visade att de som invandrat från länder där arbetsdeltagandet för kvinnor var lägre än män, också hade stora skillnader i andelen sysselsatta per kön på den svenska arbetsmarknaden. Efter en längre vistelsetid i Sverige, minskade gapet och skillnaden i sysselsättningsgrad mellan könen närmar sig nivån för inrikes födda. Slutsatsen som drogs var att den kulturella inverkan som ansågs finnas avtar med tiden. Mönstret med en stor skillnad i sysselsättningsgrad mellan kön för utrikes födda med en kort vistelsetid går att se även i Dalarna. Skillnaden mellan könen minskar ju längre vistelsetiden i landet blir, och har helt försvunnit för de som bott i Sverige i 10 år eller mer.
Diagram - Genomsnittlig månadsinkomst förvärvsarbetande invånare 20-64 år i Dalarnas län
## NULLUtrikes födda personer i Dalarna har generellt sett lägre inkomster än personer födda i Sverige. Detta gäller framför allt de första åren efter flytten till Sverige. Skillnaderna är som kan konstateras väsentligt mindre för personer som bott i Sverige en längre tid. Inkomsterna skiljer sig även mellan personer som är födda i olika länder. Oavsett bakgrund har män en högre medianinkomst än kvinnor, något som framförallt gäller under de första åren efter flytten till Sverige.
Av de utrikes födda i Sverige hade ungefär 31 procent en varaktigt (?) låg ekonomisk standard år 2023, medan andelen bland de personer som är födda i Sverige var 10 procent. För utrikes födda minskade dock andelen i hushåll med låg ekonomisk standard med 8 procentenheter mellan 2017 och 2023, medan andelen ökade något för inrikes födda.
Med varaktigt låg ekonomisk standard avses de personer som lever i ett hushåll som har en disponibel inkomst per konsumtionsenhet som är mindre än 60 procent av medianvärdet för samtliga personer samt under minst två av de tre föregående åren (oklart med två av tre år).
Vid analyser av sysselsättning så är det av stor vikt att också analysera gruppen som inte förvärvsarbetar. Det är ur samhälleligt avseende stor skillnad på om man har sin försörjning från ekonomiskt bistånd eller studiemedel. Det senare är en form av investering som vanligtvis leder till högre inkomster för individen framöver, medan det förra är en utväg för individer som inte har kunnat lösa sin försörjning på annat sätt. Just ekonomiskt bistånd är den kategori där det finns störst skillnader mellan grupperna med svensk och utländsk bakgrund, där närmare 16 procent av de med utländsk bakgrund har sin största inkomstkälla från ekonomiskt bistånd mot drygt en procent av de med svensk bakgrund.
Diagram - Huvudsaklig inkomstkälla (exkl förvärvsarbetande) i Dalarnas län, 20-64 år
Även andelen som saknar inkomst är större i gruppen med utländsk bakgrund, nästan sju procent, mot nästan två procent i gruppen med svensk bakgrund. Dessa två kategorier visar på problematiska effekter av bristande integration. Delar man upp dessa två kategorier utifrån invandringsår framträder dock samma mönster som i tidigare diagram, där andelen personer utan egen försörjning sjunker kraftigt med en ökad vistelsetid i Sverige.
Diagram - Utrikes födda personer i Dalarnas län 20-64 år utan egen försörjning
Lite mer text. Och sedan ett till. De här
diagrammen med tillhörande kod i markdown ska tas bort.)
Hämtat från rapporten om Kvinnor och män i Dalarna
Sysselsättningsgraden, det vill säga i vilken utsträckning människor i arbetsför ålder (20-64 år) arbetar, skiljer sig inte märkbart åt mellan könen bland inrikes födda som ses i det vänstra diagrammet nedan. Sverige ligger långt fram i en internationell jämförelse när det gäller att ge kvinnor och män likvärdiga möjligheter att yrkesarbeta, och det återspeglas i sysselsättningsgraden som för båda könen är ungefär lika hög, 83,4 procent för kvinnor och 82,7 procent för män. Variationen i sysselsättningsgrad mellan länen är därför också relativt liten.
Däremot skiljer sig sysselsättningsgraden åt mellan inrikes och utrikes födda. För utrikes födda (det högra diagrammet nedan) är sysselsättningsgraden lägre än sysselsättningsgraden för inrikes födda i samtliga svenska län. Det finns även skillnader mellan kvinnor och män.
Utrikes födda män har en högre sysselsättningsgrad än utrikes födda kvinnor i samtliga län förutom Norrbotten. I Dalarna var sysselsättningsgraden bland utrikes födda män 71,1 procent, vilket är cirka 7 procentenheter mer än för utrikes födda kvinnor i Dalarna.
Något att ta hänsyn till när man analyserar sysselsättningsgrad och arbetslöshet bland utrikes födda är hur lång tid individen har varit i Sverige. Vistelsetid i Sverige har ett starkt samband med sysselsättningsgrad och arbetslöshet och därmed kommer andelen nyligen invandrade i gruppen utrikes födda att påverka nivån på dessa variabler, se rubrik 2.3.
Sysselsättningsgraden i respektive kommun i Dalarna visar ett liknande mönster som länen på nationell nivå. Gruppen inrikes födda har en högre sysselsättningsgrad i samtliga kommuner i Dalarna jämfört med utrikes födda. Även här är sysselsättningsgraden för inrikes födda kvinnor och män ungefär lika hög. För utrikes födda är det däremot stora skillnader mellan kvinnor och män, också mellan olika kommuner. I linje med den nationella bilden är sysselsättningsgraden högre för gruppen utrikes födda män i jämförelse med utrikes födda kvinnor i de allra flesta kommuner (undantagen är Orsa och Smedjebacken). Sysselsättningsgraden för utrikes födda män skiljer sig dock åt mellan kommuner där den högsta sysselsättningsgraden finns i Malung-Sälen (76 procent) och den lägsta i Smedjebacken (63 procent).
Malung-Sälen har den högsta sysselsättningsgraden för gruppen utrikes födda kvinnor i Dalarna, 73,5 procent, och ligger klart över genomsnittet för länet. Samtidigt är sysselsättningsgraden i Avesta kommun bland utrikes födda kvinnor bara 57,6 procent.
Värt att notera är att en del av skillnaden i utrikes föddas sysselsättningsgrad mellan kommunerna sannolikt kan förklaras av skillnader i antalet personer som invandrade under åren runt 2015 då invandringen till Sverige var mycket stor. Exempelvis var Avesta, Ludvika och Hedemora de tre kommuner som hade högst invandring i förhållande till folkmängd under 2015, 2016 och 2017. Detta verkar i första hand gälla för utrikes födda kvinnor, då både Hedemora och Ludvika har relativt hög sysselsättningsgrad för utrikes födda män, medan den är klart lägre för utrikes födda kvinnor. I Ludvika är skillnaden mellan könen i sysselsättningsgrad ungefär 16 procentenheter, vilket är den största skillnaden i länet.
Bilden av arbetsmarknaden kompletteras genom att titta på arbetslösheten som visar hur många av de aktivt arbetssökande som inte har ett arbete. En jämförelse av arbetslösheten bland utrikes respektive inrikes födda åskådliggör ett antal viktiga skillnader.
Arbetslösheten är generellt högre för utrikes födda än för inrikes födda. Arbetslösheten för inrikes födda i Dalarna ligger lägre än rikets, 3,1 procent bland kvinnor och 4,2 procent bland män (se diagrammet nedan).
Arbetslösheten bland utrikes födda är däremot betydligt högre i samtliga av Sveriges län. I Dalarna är skillnaden i arbetslöshet mellan utrikes och inrikes födda cirka 12 procentenheter för kvinnor och cirka 8 procentenheter för män. Vidare är arbetslösheten bland gruppen utrikes födda kvinnor klart högre än i gruppen utrikes födda män i samtliga av Sveriges län.
I figuren nedan framgår också att det finns avsevärda skillnader mellan länen. Norrbotten har den lägsta arbetslösheten för utrikes födda män med 3,5 procent medan Norrbotten har den lägsta arbetslösheten för utrikes födda kvinnor med 6,5 procent. Högst arbetslöshet för såväl utrikes födda män som kvinnor har Gävleborg med 20,1 procent för män och 23,5 procent för kvinnor. Dalarna ligger något över riksgenomsnittet, men uppvisar inte extrema arbetslöshetssiffror åt något håll.
Precis som var fallet med sysselsättningsgrad tidigare, så uppvisar Dalarnas kommuner ett liknande mönster som på nationell nivå. Bland inrikes födda är arbetslösheten låg och något fler män än kvinnor är arbetslösa. Högst arbetslöshet för såväl inrikes födda kvinnor och män i Dalarna finns i Orsa, Hedemora, men skillnaden gentemot genomsnittet i länet är relativt liten.
Bland utrikes födda är arbetslösheten avsevärt mycket högre för både kvinnor och män. Genomsnittet i Dalarnas län ligger på 14,3 procent bland utrikes födda kvinnor och 12,1 procent bland utrikes födda män. Den högsta arbetslösheten bland utrikes födda kvinnor återfinns i Avesta, där den ligger på 23,5 procent. Smedjebacken har också den högsta arbetslösheten bland utrikes födda män med 20,1 procent.
Lägst arbetslöshet bland utrikes födda män återfinns i Älvdalen kommun, medan Malung-Sälen har lägst arbetslöshet bland utrikes födda kvinnor.
Det är återigen värt att notera att de skillnader i arbetslöshet som diskuterades i stycket om sysselsättningsgrad ovan, sannolikt delvis kan förklaras av skillnader i antalet personer och när i tid som de invandrat till olika kommuner.
Arbetslösheten i Dalarna för inrikes och utrikes födda visar på skillnader över tid. För gruppen inrikes födda syns en nedgång i andelen arbetslösa från 2010 och framåt, med ett litet avbrott i trendlinjen under pandemiåren 2020-2021. Gruppen utrikes födda har två trendlinjer i diagrammet nedan. Från 2006 till 2017 ökade arbetslösheten bland utrikes födda till relativt höga nivåer jämfört med början på tidsperioden. Arbetslösheten bland utrikes födda män i Dalarna var också konsekvent högre än för utrikes födda kvinnor och betydligt högre år 2015 och åren därefter då Sverige hade mycket stor flyktinginvandring. Från 2017 och framåt har arbetslösheten bland gruppen utrikes födda minskat från toppnivåerna och utrikes födda kvinnor är idag i något högre utsträckning arbetslösa jämfört med utrikes födda män. Värt att understryka är att en högre arbetslöshet kan förklaras med att fler aktivt söker arbete, tidigare har en större andel personer varit varken arbetssökande eller i arbete.
Hur långt ifrån arbetsmarknaden som en individ befinner sig beror delvis på hur länge personen har varit utan anställning. En person som har varit arbetslös länge har ofta svårare att ta sig tillbaka in på arbetsmarknaden. Som långtidsarbetslös räknas den som har varit öppet arbetslös eller i program med aktivitetsstöd i minst sex månader. År 2011 noterades 3 procent av länets kvinnor i åldern 25-64 år som långtidsarbetslösa, medan motsvarande siffra för männen var 2,9 procent. Under 2010-talet gick långtidsarbetslösheten såväl upp som ned, innan den nådde sin topp i samband med pandemin 2020-2021. På senare år har långtidsarbetslösheten minskat tydligt och var år 2024 i Dalarna något högre för män, men något lägre för kvinnor jämfört med 2011. Långtidsarbetslösheten i Sverige är högre än i Dalarna för båda könen. En generell orsak till långtidsarbetslöshet är strukturarbetslöshet som innebär att de arbetssökande saknar rätt kompetens för de arbeten som finns tillgängliga.
Som diskuterats tidigare är sysselsättningsgraden lägre bland utrikes födda generellt, och för invandrade kvinnor tar det betydligt längre tid än för invandrade män att etablera sig på arbetsmarknaden. För utrikesfödda kvinnor som befunnit sig i Sverige i upp till 2 år (0-1 år i grafen nedan) är det bara ungefär 31 procent i arbetsför ålder (20-65 år) som arbetar. För motsvarande grupp av män är ungefär 62 procent i arbete inom 2 år. Över tid tenderar ändå etableringsgraden att öka avsevärt och efter mer än tio år i Sverige är det över 70 procent av invandrade såväl män som kvinnor som arbetar.
Skillnaden mellan utrikes födda kvinnor och utrikes födda män kan bland annat förklaras med att kvinnor som invandrat från ett utomeuropeiskt land i majoriteten av fallen har gjort det som anhörig, antingen till en person med svenskt medborgarskap eller till en person med permanent uppehållstillstånd. Att vara anhörig till arbetskraftsinvandrare är även vanligt förekommande. Givet dessa skäl för invandring är det vanligt att kvinnor invandrar med små barn eller har ett högt barnafödande de första åren i landet. Det har visat sig att kvinnorna sedan tar ett betydligt större omsorgsansvar för barn än barnens fäder, vilket bidrar till att deras inträde på arbetsmarknaden sker betydligt senare än för män i motsvarande situation. Exempelvis är användningen av föräldrapenning mycket ojämställd bland nyligen invandrade föräldrar. Se exempelvis Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (2021)9 och Jämställdhetsmyndigheten (2022)10.
Att vara anhöriginvandrare sätter också kvinnan i fråga i en särskild beroendeställning till sin respektive anhörige i jämförelse med om hon invandrat/flytt på egna premisser. Detta i kombination med ofta låg utbildning och brist på arbetslivserfarenhet från hemlandet blir också hinder för att delta i integrationsinsatser, utbildning och arbetssökande. Se exempelvis Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (2021)11 och Regeringen (2023)12.
Regeringen har under år 2023 satt fokus på insatser som ska få utrikes födda kvinnor i arbete snabbare. Bland annat har länsstyrelserna ett regionalt uppdrag med detta mål.
Hur snabbt en nyligen invandrad person etableras på arbetsmarknaden är också nära kopplat till vilken utbildningsnivå personen har. För dem med högst utbildning har det visat sig att processen tenderar att gå relativt snabbt och cirka 48 procent av kvinnorna och 74 procent av männen arbetar innan de varit i Sverige i 2 år (0-1 år i figuren nedan). Sedan ökar etableringsgraden över tid och efter 10 år och längre är fler än 80 procent av kvinnorna mellan 20 och 65 år sysselsatta, vilket är i linje med sysselsättningsgraden för inrikes födda kvinnor i samma åldersgrupp. För dem med exempelvis gymnasial utbildning är situationen delvis annorlunda. I den gruppen arbetar ungefär 28 procent av de utrikesfödda kvinnor, och cirka 58 procent av de utrikesfödda männen, inom 2 år efter att de kommit till Sverige. Över tid ökar andelen etablerade snabbt på arbetsmarknaden, särskilt för gymnasialt utbildade.
Hur snabbt en nyligen invandrad person etablerar sig på arbetsmarknaden har förändrats avsevärt över tid, vilket åskådliggörs i diagrammet nedan. Från början av 2000-talet fram till mitten av 2010-talet låg etableringstiden relativt stabil, där ungefär 20 procent av de 20-64 åringar som varit i Sverige i upp till 2 år (0-1 år i figuren nedan) förvärvsarbetade och ungefär 50-60 procent av de 20-64 åringar som varit i Sverige mellan 4 och 10 år (4-9 år i figuren nedan) förvärvsarbetade. Efter den stora flyktinginvandringen i mitten av 2010-talet verkar dock någonting ha hänt och framförallt personer med kort vistelsetid (upp till 2 år) kommer i arbete betydligt snabbare. Mellan 2015 och 2023 ökade andelen förvärvsarbetande av de 20-64 åringar som varit i Sverige i upp till 2 år (0-1 år i figuren nedan) från ungefär 14 procent till cirka 46 procent, en remarkabel förbättring. Under samma tidsperiod har även arbetslösheten för gruppen utrikes födda minskat betydligt, vilket illustrerats i ett tidigare diagram. Värt att notera är att det i diagrammet nedan är andelen förvärvsarbetande i åldersgruppen 20-64 år som redovisas mellan 1997 och 2021, medan det är andelen förvärvsarbetande i åldergruppen 20-65 år som redovisas åren därefter.
Den förra rapporten innehöll ingenting som handlade om språkutveckling eller språkutbildning. Kan vi hitta någon officiell information på den punkten? Annars bör avsnittet bara heta “Vägen till utbildning”
En fullgjord gymnasieutbildning är en av de viktigaste faktorerna för ett gott liv avseende en rad olika aspekter, såsom exempelvis hälsa, inkomst, medellivslängd och möjligheten till arbete. De med en längre utbildning lever i allmänhet längre, har en genomsnittlig högre inkomst och mår i allmänhet bättre än de med kortare utbildning. Utbildningsnivån hos utrikes födda har därför en stor påverkan på möjligheterna att etablera sig i samhället, särskilt bland de unga som anländer till Sverige under skolåren och har många år kvar i livet.
Att gruppen utrikes födda är en heterogen grupp blir tydligt när utbildningsnivån studeras (se diagram nedan). Den stora skillnaden jämfört mot inrikes födda är att en större andel av de utrikes födda innehar enbart förgymnasial utbildning och en mindre andel innehar gymnasial utbildning. Andelen personer som har eftergymnasial utbildning är ungefär densamma för inrikes och utrikes födda. Det är en lite högre andel kvinnor födda i Sverige med eftergymnasial utbildning än utrikes födda, men bland män är förhållandet det omvända. Arbetskraftsinvandrare är generellt sett mer högutbildade än flyktinginvandrare, och skillnaderna i utbildningsnivå är även stora mellan olika ursprungsländer.
Justera diagramförklaring ovan till inrikes och utrikes födda?
Eftersom det finns stora skillnader i utbildningsbakgrund bland utrikes födda, är det svårt att tala om dem som en samlad grupp. Personer med låg- och hög utbildning stöter på olika typer av utmaningar på arbetsmarknaden. En aspekt som är viktig att beakta är att över 30 % av de som invandrat de senaste 11 åren har grundskolekompetens (förgymnasial) eller lägre utbildning. Samtidigt saknas det uppgifter om utbildningsnivå för en stor andel av de utrikes födda, speciellt för de som varit en kortare tid i landet.
De utrikes födda i Dalarna som har bott i Sverige en längre tid har generellt sett en högre utbildningsnivå än de som invandrat de senaste åren. Huruvida detta beror på skillnader i utbildningsnivå vid invandring, eller att de med längre vistelsetid i större grad hunnit genomfört en utbildning i Sverige framgår inte av diagrammet. Sannolikt är det en kombination av dessa två faktorer.
Diagram 1 - utbildningsnivå i Dalarna efter vistelsetid i Sverige
Diagram 2 - Vistelsetid, utbildningsnivå och inträde på arbetsmarknaden
Diagrammen 1 och 2 ovan behövs för att kunna justera texten i avsnittet.
Idag behövs det enligt Arbetsförmedlingen i regel gymnasiekompetens för att ha en god chans att etablera sig på arbetsmarknaden, även när det gäller bristyrken.
Diagrammet ovan visar att vistelsetid i landet och utbildningsbakgrund i stor utsträckning påverkar hur stor andel personer som är sysselsatta. Generellt sett så har utrikes födda personer med låg utbildning svårare att etablera sig på arbetsmarknaden än de med gymnasieutbildning eller högre utbildning. En bidragande faktor kan vara att det finns få enkla jobb på den svenska arbetsmarknaden som inte kräver längre utbildning. År 2016 utgjordes 5 % av den förvärvsarbetande arbetskraften av yrken utan eller med kortare krav på utbildning och introduktion, vilket var lägst andel i hela EU. För att möjliggöra att fler av de utrikes födda som flyttat till Dalarna de senaste åren ska arbeta, är det av största vikt att så många som möjligt tillgodogör sig en utbildning som efterfrågas av arbetsmarknaden.
Det finns flera tänkbara anledningar till att utrikes födda i genomsnitt presterar sämre på arbetsmarknaden, även när hänsyn tas till skillnader i utbildningsnivå. Några tänkbara förklaringar kan exempelvis vara lägre kunskapar om landet, språket och kulturen. För de som flyttat till Sverige av flyktingskäl kan traumatiska upplevelser också inverka. I både Sverige och övriga västvärlden finns det emellertid gott om indikationer på att diskriminering av personer med utländskt ursprung förekommer på arbetsmarknaden. En sak som pekar på detta är att de som är födda i Sverige med utrikes födda föräldrar presterar sämre på arbetsmarknaden än de med svensk bakgrund, även när hänsyn tas till skillnader i utbildningsnivå. Det är teoretiskt möjligt att andra faktorer kan påverka utfallet, men det förefaller föga troligt att skillnaderna skulle vara stora, utan att diskriminering förekommer i någon form. Det finns emellertid empiriskt stöd för att diskriminering på arbetsmarknaden verkligen förekommer. Flera svenska studier har undersökt frågan genom att skicka fiktiva ansökningar med påhittade personer till ett stort antal utlysta jobb. Resultatet av studierna har varit att personer med mer svenskklingande namn har betydligt större sannolikhet att bli kallad till en arbetsintervju än personer med ett utländskt klingande namn, trots att ansökningarna i övrigt är i stort sett identiska. De ekonomiska vinsterna för samhället skulle vara stora om skillnaderna i sysselsättning och medelinkomst, mellan inrikes och utrikes födda skulle utjämnas. I den mån diskriminering förklarar denna skillnad, finns det alltså stora vinster i att bekämpa den, både för samhället och för de utrikes födda själva.
Är ovanstående fortsatt relevant? Senare forskning på området?
Eftersom gymnasieutbildning är viktigt för möjligheten att etablera sig på arbetsmarknaden, är en viktig aspekt att undersöka hur stor andel av avgångseleverna i årskurs 9 i länet som är behöriga till att påbörja gymnasiestudier. Ofullständiga eller låga betyg är i första hand ett problem för den enskilde, då personens valmöjligheter begränsas och etableringen på arbetsmarknaden försvåras. Att en stor andel elever inte blir behöriga till gymnasiet kan även innebära ett samhällsproblem. Samhället misslyckas med att ta tillvara på elevernas potential om de inte når målen för utbildningen i skolan. Det finns även ett starkt samband mellan dåliga skolresultat och sociala problem. Enligt Socialstyrelsen är det 8 gånger större risk att varken arbeta eller studera för den som överhuvudtaget inte påbörjat gymnasiet, jämfört med en elev som har genomfört ett studieförberedande gymnasieprogram. Det finns även en stark överrisk att varken arbeta eller studera för den som har hoppat av gymnasiet, jämfört med den som har fullföljt en gymnasieutbildning.
Är ovanstående fortsatt gällande?
Skillnaden i andelen behöriga till gymnasiet hos avgångselever i årskurs 9 mellan inrikes och utrikes födda är fortsatt stor i Dalarna. 2018 låg andelarna för såväl inrikes födda pojkar och flickor omkring 85-90 procent. De har förändrats marginellt fram till 2023. För utrikes födda flickor var andelen behöriga knappt 60 procent 2018 och har ökat till cirka 66 procent 2023. Utrikes födda pojkar har den mest positiva utvecklingen mellan åren, från knappt 48 procent till 68 procent. Det innebär att utrikes födda pojkar har en högre andel behöriga till gymnasiet än utrikes födda flickor år 2023. Uppdaterat.
I rapporten 2019 studerades avgångseleverna i årskurs 9 år 2018 och det var tydligt att andelen behöriga med utländsk bakgrund påverkades av migrationsbakgrund. Skillnaderna i andelen behöriga är betydligt mindre mellan elever med utländsk och svensk bakgrund när förutsättningarna är mer likvärdiga. Vid en jämförelse var 91 procent av eleverna med svensk bakgrund behöriga och 86 procent av elever med utländsk bakgrund födda i Sverige behöriga, medan 85 procent av eleverna som invandrat före skolstart var behöriga. Bland elever i riket som invandrat i årskurs 1–5 var andelen behöriga elever däremot märkbart lägre, 67 procent. Allra lägst i riket var behörigheten bland nyanlända som hade invandrat under perioden 2014-2018 eller saknade svenskt personnummer. Där var andelen behöriga elever 28 procent. Uppdaterat. Hänvisar till 2019 års rapport.
Mörtlund (2020)13 noterade stora utmaningar i grundskolan att kvalitetssäkra undervisningen, trots instatser kring språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Att på en kort tid lära sig svenska språket och samtidigt utveckla ämneskunskaper är en svår utmaning. Uppdaterat.
Data för 0-1 år saknas (NA)
Det finns stora skillnader i gymnasiebehörighet mellan grupper med olika vistelsetid i Dalarna där behörigheten är större ju längre eleverna har vistats i Sverige. Behörigheten för elever som går ut årskurs 9 med en vistelsetid som är 10 år eller längre, är i det närmaste att likställa med behörigheten för inrikes födda. I gruppen med en vistelsetid mellan 4 och 9 år är behörigheten omkring 20 procentenheter lägre och i gruppen vistelsetid 2-3 år är den ytterligare drygt 20 procentenheter lägre (knappt 40 procent har gymnasiebehörighet). Uppdaterat.
En annan aspekt som är viktig att mäta är hur stor andel av avgångseleverna i gymnasiet som är behöriga till att påbörja högskolestudier. Även här är det en högre andel inrikes födda elever som är behöriga än utrikes födda. Skillnaderna är dock betydligt mindre än för avgångseleverna i årskurs 9. Något som är viktigt att beakta när detta studeras är att gymnasieskolan inte är obligatorisk, och att de som exempelvis har avbrutit gymnasiestudier eller läser in grundläggande gymnasiebehörighet inte omfattas av diagrammet. Samtliga av de utrikes födda elever i Dalarnas län som slutförde gymnasiet år 2018 hade längre än 4 års vistelsetid i Sverige.
När andelen behöriga till högskolan undersöks så kan det vara av större relevans att mäta hur stor andel av 19-åringarna som ett visst år är behöriga till högskolan. Detta eftersom vi i Sverige vanligtvis är 19 år när vi erhåller gymnasieexamen. Det är viktigt att komma ihåg att detta inte ger någon heltäckande bild av alla personer eftersom det finns vissa elever som slutför gymnasiet när de är yngre eller äldre än 19 år. En ej slutförd gymnasieexamen vid 19 års ålder beror ändå i en majoritet av fallen på att eleven ligger efter i skolan eller har hoppat av gymnasiet. Av denna anledning blir denna variabel relevant när andelen högskolebehöriga efter bakgrund och kön jämförs. Det som kan konstateras är att utrikes födda i betydligt lägre grad än inrikes födda blir behöriga till högskolestudier vid 19 års ålder. Oavsett om eleven eller föräldrarna är utrikes eller inrikes födda är kvinnor i högre utsträckning behöriga till att påbörja högskolestudier än män.
.
Diagram över 1: Andelar obehöriga till gymnasiet - inskrivna på IM-program utifrån bakgrund och 2:Utrikes födda unga som inte studerar eller inte aktiva på arbetsmarknaden utifrån vistelsetid
Bland personer mellan 16 och 19 år (det vänstra diagrammet nedan) är andelen som varken arbetar eller studerar (UVAS) högre för kvinnor än för män, oavsett om personen är inrikes eller utrikes född. Andelen är dessutom som högst för personer som vistats i Sverige en kort tid, och sjunker med vistelsetid. För utrikes födda kvinnor sjunker andelen som varken arbetar eller studerar bland 16-19 åringar från 15 procent för de som varit i Sverige i max 2 år till 6 procent för de som varit i landet i minst 10 år. Motsvarande andel för inrikes födda kvinnor är 7 procent.
För utrikes födda män sjunker motsvarande andel bland 16-19 åringar från ca 27 procent för de som varit i Sverige i max 2 år till ungefär 13 procent för de som varit i landet i minst 10 år. Noterbart är dock att andelen är högre för män som varit i Sverige i mer än 10 år, än fö de som varit i landet mellan 2 och 10 år. Bland inrikes födda varken arbetar eller studerar 10 procent av männen mellan 16 och 19 år.
Om de unga mellan 20-25 år istället undersöks framträder en delvis annorlunda bild (se det högra diagrammet nedan). Bland kvinnor är andelen som varken arbetar eller studerar högre i denna åldersgrupp än den var bland 16-19 åringar, oavsett om personern är inrikes eller utrikes född. För utrikes födda kvinnor sjunker andelen som varken arbetar eller studerar bland 20-25 åringar från 37 procent för de som varit i Sverige i max 2 år till 16 procent för de som varit i landet i minst 10 år. Motsvarande andel för inrikes födda kvinnor är 12 procent.
För utrikes födda män är trenden omvänd, där andelen som varken arbetar eller studerar bland 20-25 åringar istället ökar med vistelsetiden, från ca 14 procent för de som varit i Sverige i max 2 år till ungefär 22 procent för de som varit i landet i minst 10 år. Motsvarande andel bland inrikes födda män i samma ålder är 14 procent.
Utrikes födda män mellan 20 och 25 år verkar således hamna i någon form av sysselsättning snabbare än män i åldersgruppen 16-19 år, men därefter ökar andelen som varken arbetar eller studerar bland 20-25 åringarna, medan den minskar för de mellan 16-19 år. Bland utrikes födda kvinnor är andelen som varken arbetar eller studerar högre bland 20-25 åringar än bland 16-19 åringar, oavsett vistelsetid, ett mönster som även gäller för inrikes födda kvinnor och män.
.
Andelen utrikes födda som varken arbetar eller studerar har förändrats relativt mycket över tid. I slutet på 1990-talet varken arbetade eller studerade runt 60 procent av de utrikes födda mellan 16 och 19 år som varit i Sverige i max 2 år, att jämföra med 22 procent idag. Den största minskningen skedde i början på 2000-talet och därefter har andelen varierat en del över tid. En liknande trend går att utläsa bland utrikes födda 16-19 åringar som varit i landet längre, men bland dessa är andelen som varken arbetar eller studerar tydligt lägre.
Även bland utrikes födda mellan 20 och 25 år har motsvarande andel förändrats mycket över tid. I slutet på 1990-talet varken arbetade eller studerade runt 70 procent av de utrikes födda mellan 20 och 25 år som varit i Sverige i max 2 år, att jämföra med 28 procent idag. En stor del av minskningen skedde i mitten på 00-talet och därefter har andelen gått såväl upp som ner. En liknande utveckling syns även bland utrikes födda 20-25 åringar som varit i landet längre.
.
Med nästan alla sätt att mäta boende skiljer sig grupperna svensk och utländsk bakgrund åt. Det finns flera sätt att mäta boende på, typ av boende (villa eller lägenhet), boendeyta och bostadsägande säger alla någonting om hur människor bor, något som givetvis speglar den ekonomiska situation man lever i. Det innebär, precis som på de flesta andra områden, att gruppen utrikes födda kommer att ha en stor spridning avseende etablering i samhället. Några i gruppen kommer att ha bott i Sverige i mindre än ett år och andra i flera decennier. Således finns även inom boende anledning att göra analyser uppdelat på vistelsetid i Sverige. att människor som bott längre i Sverige i högre utsträckning äger sitt eget boende, antingen genom äganderätt (småhus) eller bostadsrätt (småhus eller lägenhet).
.
Att en större andel utrikes födda personer bor i hyresrätt, kan förklaras med att nyanlända personer generellt ännu inte hunnit etablera sig i Sverige så pass att de har ekonomiska möjligheter att äga sitt eget boende. De utrikes födda bland Dalarnas invånare som bott i Sverige länge (mer än 10 år) tenderar dock att äga sin bostad, antingen som äganderätt eller bostadsrätt, i relativt stor utsträckning, ungefär 60 procent av de utrikes födda gör det. Det går dock att konstatera att andelen som äger sin bostad är väsentligt högre bland de som är födda i Sverige, ca 79 procent av de inrikes födda gör det.
Ytterligare en relevant analys rörande boende är andelen trångbodda hushåll. Trångboddhet i lägenheter i flerbostadshus mäts idag oftast enligt Norm 3 vilket innebär att fler boende än en person per rum är trångbott, kök och ett rum (vardagsrum) oräknat. Sammanboende förutsätts behöva ett rum färre än ensamstående samt att ensamstående personer boende i ett rum inte bedöms vara trångbodda . Detta innebär att en ensamstående vuxen med två barn behöver en lägenhet med minst fyra rum för att inte vara trångbodda. Två sammanboende vuxna med ett barn däremot behöver endast tre rum för att inte vara trångbodda eftersom de vuxna antas kunna dela ett sovrum.
Trångboddhet i småhus kan inte mätas på samma sätt eftersom att uppgifter på antal rum inte samlas in. Det går att mäta med hjälp av bostadsyta per hushållsmedlem även om det måttet blir trubbigare än det för flerbostadshus. Trångboddhet i småhushushåll anses dock inte vara ett utbrett problem och beräkningar gjorda av Region Dalarna stödjer det antagandet. Därför kommer endast trångboddhet i flerbostadshus att diskuteras här.
.
De hushåll som är trångbodda i Dalarna utgör en liten andel av det totala antalet lägenhetshushåll, vilket framförallt beror på att få hushåll med inrikes födda är trångbodda (bara ungefär 10 procent år 2023). Bland hushåll med utrikes födda är en klart större andel trångbodda (ungefär 35 procent år 2023). Sedan 2018 har antalet hushåll som är trångbodda minskat något för såväl inrikes som utrikes födda.
Vad mer behövs kring boende? Nedanstående är inte justerat ännu.
Diagram 32 - trångboddhet efter vistelsetid
I en kartläggning av trångbodhet utifrån vistelsetid i Sverige så kan det konstateras att många utrikes födda är trångbodda en lång tid efter att de har invandrat. Vidare analyser (inte visade här) visar att det är först i gruppen utlandsfödda som kom till Sverige för ca 35 år sedan som nivåerna på trångboddheten har sjunkit till nivåer jämförbara med de med utländsk bakgrund som är födda i Sverige eller de med svensk bakgrund. Det är viktigt att beakta att denna data visar olika grupper som har varit i Sverige flyttat hit under olika tidsperioder. Det betyder att den demografiska sammansättningen mellan grupperna inte är densamma samt att de kan ha olika preferenser för hur stort de vill bo. Diagram 32 stödjer dock slutsatsen att det finns stora skillnader på bostadsmarknaden mellan de som är inrikes och utrikes födda, samt visar att skillnaderna kan bestå under en väldigt lång tid efter att en person har invandrat till Sverige.
När det gäller trångboddhet är det viktigt att känna till att det vanligtvis är ett lokalt fenomen. Det är fullt möjligt att många kan vara trångbodda i ett bostadsområde samtidigt som få hushåll är trångbodda i grannområdet. Därför ger det en trubbig bild att kolla på trångboddhet på regionnivå.
Diagram 33 - trångbodda per kommun och vistelsetid
Uppdelat per kommun och vistelsetid blir det påtagligt att det finns skillnader mellan kommunerna. Som förväntat är andelen trångbodda av de med utländsk bakgrund med en vistelsetid på maximalt 11 år högst av alla kategorier. I de flesta kommuner sjunker sedan andelen trångbodda till låga nivåer när vistelsetiden blir längre. Borlänge och Falun sticker här ut och har relativt höga nivåer av trångboddhet även inom gruppen med en vistelsetid över 12 år. Detta skulle kunna reflektera den relativa svårigheten att komma in på respektive bostadsmarknad som till exempel mängden lediga bostäder, nödvändig kötid för att få ett boende och andra faktorer.
Det går att konstatera att varken andelen lägenheter i flerbostadshus, andelen personer med utländsk bakgrund eller andelen som har en vistelsetid under 12 år inte enskilt kan förklara andelen trångbodda i en kommun. För att fullt förstå vilka mekanismer som förklarar skillnaderna mellan olika kommuner behöver djupare analyser göras.
Ett annat sätt att visa boendeförhållanden är att visa boendeytan per hushållsmedlem. Det kan visa skillnader i boendeförhållanden som beror på olika livsperioder. Exempelvis så bor både personer med svensk och utländsk bakgrund relativt litet mellan 0–14 års ålder, vilket är logiskt eftersom deras boendeyta återspeglar boendeförhållandena för barnfamiljer. Boendeytan per person i åldrarna 15–44 år ökar något vilket tyder på att de vuxna som inte har skaffat barn i genomsnitt har en större boendeyta per person än de vuxna med barn. Från åldersgruppen 45–54 år börjar boendeytan öka stadigt i både flerbostadshus och småhus. Detta reflekterar åldersgruppen då barn börjar att flytta hemifrån vilket då ökar boendeytan per person.
Efter 55 år ökar boendeytan per person stadigt vilket kan förklaras med att barn flyttar hemifrån, och en ökad risk för att bli änka eller änkling. Att boendeytan per person är störst i de äldsta åldersgrupperna vsar att många bor kvar i stora bostäder, även efter att barn har flyttat ut, efter en separation eller att ens partner har avlidit.
Ev Diagram 34 - Boendeyta per person i hushållet för olika ålderskategorier?
Skillnaden i boendeyta per person för personer med svensk och utländsk bakgrund i småhus är liten över alla åldersgrupper, och är mellan två och fem kvadratmeter per person. Denna lilla skillnad tyder på att de hushållen med utländsk bakgrund som köper småhus i Dalarna har ungefär samma preferenser och ekonomiska förutsättningar som hushåll med svensk bakgrund. Det är sannolikt även en konsekvens av att de flesta småhus i Dalarna liknar varandra storleksmässigt.
Skillnaden mellan de med svensk och utländsk bakgrund är betydligt större för de som bor i flerbostadshus i samtliga åldersgrupper fram till 75+ år. Anledningen till detta kan bero på flera faktorer, som exempelvis att personer med svensk bakgrund har större möjlighet att påverka storleken på sin bostad, antingen genom att köpa en större bostad, en längre kötid, eller möjlighet att byta hyreskontrakt eller liknande. En annan förklaring är att personer med utländsk bakgrund i genomsnitt är en person mer i hushållet än personer med svensk bakgrund. Förutsatt samma boendeyta, får då personer med utländsk bakgrund automatiskt mindre boendeyta per person än de med svensk bakgrund. Det kan också finns skillnader i preferenser för hur stort man vill bo mellan de här två grupperna.
Bland inrikes födda var det 94 263 personer mellan år 2002–2018 som flyttade till Dalarnas län från övriga Sverige och 99 304 som flyttade från länet till övriga Sverige, vilket gav ett flyttnetto på -5 041 personer, eller i genomsnitt -504 per år. I gruppen utrikes födda flyttade 19 819 personer till Dalarnas län från övriga Sverige och 23 912 personer flyttade till övriga Sverige från länet, vilket gav ett flyttnetto på -4 093 personer, eller i genomsnitt -410 per år. Det kan konstateras att flyttströmmarna har varit stora både till och från länet, både för utrikes och inrikes födda. Båda grupperna flyttar dock i större utsträckning från Dalarna till övriga Sverige än till Dalarna från övriga Sverige. Utrikes födda personer har generellt sätt varit mer benägna att flytta från länet än inrikes födda varit.
Innan utrikes föddas flyttningar analyseras djupare kommer här först analys om inrikes flyttning till/från Dalarna generellt, och hur den skiljer sig i två olika åldersgrupper. Förmodligen är inrikes omflyttningar den faktor som på längre sikt mer än någon annan påverkar den regionala befolkningsstrukturen. Majoriteten av de som flyttar är unga mellan 20–35 år. I regioner med inflyttningsöverskott ökar därför antalet unga medan situationen är den motsatta i regioner med utflyttningsöverskott. Regioner som har en växande befolkning genom ett positivt flyttnetto, får en yngre befolkning och därmed även ett ökat barnafödande, med regionala födelseöverskott som följd. Som konstaterat har flyttnettot inrikes till/från Dalarna varit negativt under de senaste tio åren. Främst gäller detta yngre vuxna som är mellan 19–28 år.
Mellan år 2008–2018 var det i genomsnitt 793 fler personer per år som flyttade från Dalarna till övriga landet än till Dalarna i åldersgruppen 19–28 år, vilket gav ett negativt flyttnetto inrikes på -793 personer per år i åldersgruppen. För Dalarnas del är det till största del storstads- och universitetsstäder som den yngre befolkningen väljer att flytta till. Enligt en studie från Jönköpings universitet beror detta på en kombination av tillgång till högre utbildning, en stark arbetsmarknad och ett livsstilspaket som finns i större städer som den yngre generation anser vara attraktiv. Ett perspektiv som brukar lyftas fram är att många flyttar tillbaka till sin hemkommun efter studier eller arbete i ett annat län. Ofta sammanfaller hemflytten med familjebildning. Denna föreställning stämmer till viss del och mellan år 2008–2018 var det i genomsnitt 138 fler personer per år som flyttade till Dalarna från övriga landet än från Dalarna i åldersgruppen 29–44 år, detta gav ett flyttöverskott på +138 personer i åldersgruppen. Summerat innebär detta att flyttnettot inrikes totalt för åldersgruppen 19–44 år var -654 personer per år i Dalarnas län. Det är viktigt att komma ihåg att antalet flyttningar är stort både till och från länet, och att det finns många mekanismer som påverkar varför vi flyttar. Totalt flyttade 69 153 personer till Dalarnas län från övriga landet, och 75 019 flyttade från Dalarnas län till övriga landet mellan 2008–2018.
När flyttnettot per år studeras kan det konstateras att det finns variationer över tid, men att den genomgående trenden är att flyttnettot mot övriga Sverige är negativt de flesta år både för inrikes och utrikes födda. Undantagen är år 2014 och 2015 när flyttnettot var positivt för utrikes födda och åren 2002, 2003, 2017 och 2018 när flyttnettot var positivt för inrikes födda. Utflyttningen av utrikes födda till övriga Sverige har sedan ökat stort sedan år 2016. Anledningen en ökad invandring under dessa år. Ökningen har i sin tur ökat omflyttningarna för utrikes födda. Det kan konstateras att många av de som invandrat de senaste åren har valt att flytta från Dalarnas län.
I syfte att kartlägga nyanlända flyktinginvandrares flyttningar i Sverige utarbetade SCB en rapport år 2016. I rapporten finns en beskrivande redogörelse för hur och i vilken utsträckning de som invandrat av flyktingskäl har flyttat inom landet efter fem års tid. De som invandrat av flyktingskäl för åren 1990–1994 och 2006–2010 kartlades. I denna rapport studeras mer specifikt hur de som invandrade till Dalarna mellan år 2006–2010 har flyttat efter fem års tid i landet.
Exkludera delarna om kvotflyktingar och anvisat boende
Hur ser det ut med omflyttningar generellt bland utrikes födda de senaste 10 åren? Hur länge stannar de som flyttar in? Kommer de som flyttar tillbaka?
Omflyttningarna bland utrikes födda åren 2015–2018 var i störst under de två första åren som de bodde i Sverige. Antalet flyttningar minskade därefter ju längre vistelsetiden blev i landet. Eftersom personer med en kort vistelsetid i allmänhet ännu inte är särskilt etablerade på en viss plats, är det inte överraskande att de flyttar i större utsträckning. Anledningarna till flytt kan vara anvisning till annan ort av Migrationsverket, arbete, studier, närhet till släktingar, större möjlighet till bostad eller andra anledningar.
De med en kortare vistelsetid i Sverige på 0–2 år var de som flyttade i störst utsträckning mellan åren 2015–2018. Under år 2015 hade denna grupp en påtaglig högre inflyttning än under övriga år. En hypotes som behöver analyseras vidare är att detta kan bero på att många nyanlända personer med giltigt uppehållstånd år 2015 blev anvisade till Dalarna. Nära hälften av de inrikes inflyttade utrikes födda detta år med 0—2 års vistelsetid var antingen födda i Syrien eller Eritrea. Trenden sedan år 2016 har sedan varit att fler av de nyanlända väljer att flytta från Dalarna än till länet från övriga Sverige. Eftersom denna trend även gällde före år 2014, finns det anledning att tro att utflyttningen av nyanlända med kort vistelsetid även i framtiden kommer att vara större än inflyttningen. Trenden är problematisk för Dalarnas del, då redan befintlig och framtida potentiel arbetskraft i och med detta försvinner från länet.
Två diagram från Hälsa på lika villkor som är kopplade till självskattad hälsa som möjligtvis kan vara med i rapporten.
.
.
Det finns en del underlag från hälso- och sjukvårdsbarometern kring hälso- och vårdupplevelser där utrikes födda är mindre nöjda. Titta på underlag från Xuefei. Inte tillgång till vård som behövs. Väntetider för långa, men samtidigt lika stort förtroende och fler upplever att vården ges på lika villkor. Tyvärr ett litet urval av utrikes födda.
Enligt Folkhälsomyndighetens undersökningar om hälsa och levnadsvanor (“Hälsa på lika villkor”) från år 2024 har gruppen som är födda i övriga världen lägst tillit till andra människor, såväl om kvinnorna som männen i Sverige tillfrågas. I den första gruppen uppger ca 50 procent att de har svårt att lita på andra, medan motsvarande siffra bland männen är ungefär 44 procent. Högst tilltro till andra har personer födda i övriga Norden, såväl bland kvinnorna som männen i Sverige. Bland kvinnorna uppgav 26 procent att de hade låg tilltro till andra, medan motsvarande siffra bland männen var ca 27 procent. Även personer födda i Sverige har relativt stor tilltro till andra.
.
Om frågan istället fokuserar på tillit till samhällets institutioner är det generellt färre i Sverige som uppger att de har låg tillit. Bland män säger ungefär var fjärde att de har låg tillit till samhällets institutioner, oavsett om de har svensk eller utländsk bakgrund. Bland kvinnor födda i Sverige eller övriga Norden uppger runt 20 procent att de har låg tillit till samhällets institutioner, vilket är något lägre än männen med motsvarande bakgrund. Bland kvinnor födda i övriga Europa och övriga världen har kvinnorna istället något lägre tilltro till institutioner än männen med motsvarande bakgrund.
.
Mellanmänsklig tillit undersöks av SOM-Institutet i den nationella SOM-undersökningen. 2024 hade 56 procent hög tillit till människor i allmänhet. 32 respektive 12 procent hade medelhög eller låg tillit. Sedan 1996 har resultaten inte påverkats nämnvärt, utan har varit relativt konstanta över en 30-årsperiod.
Förtroendet för samhällsinstitutioner… - ökat över tid för Polisen, Domstolarna och Försvaret. Minskning för riksdag och regering, men stora variationer över tid.
Utvecklingen av organiserad brottslighet är den fråga som flest, 72 procent, är mycket oroade över under 2024. Lag och ordning är det samhällsproblem som högst andel, 42 procent, är viktigast.
Sedan 2015 har andelen svarande som tycker att ta emot färre flyktingar är ett bra förslag ökat från cirka 40 till 56 procent. 2015 var andelarna som tyckte att det var ett bra respektive dåligt förslag i stort sett lika stora. Idag tycker endast 19 procent att det är ett dåligt förslag. SKillnaden år 2024 är 37 procentenheter.
I SOM-institutets forskningsantologi 81, Du sköra nya värld, behandlar Sören Holmberg och Bo Rothstein den svenska tilliten (Holmberg, S. och Rothstein, B., 2022).14 Den mellanmänskliga tilliten är fortsatt hög, men faller i utsatta grupper som arbetslösa, personer med dålig hälsa, personer med sjuk- och aktivitetsersättning, lågutbildade och bland unga.
Utrikes födda utmärker sig inte i undersökningen med fallande tillit över tid, men det finns däremot en lägre tillit generellt bland utrikes födda än personer uppväxta i Sverige. Den skillnaden har varit relativt konstant mellan 1996 och 2021.
I 2020 års SOM-undersökning studerades även frågan om mångkulturens påverkan på tilliten (Holmberg, S. och Rothstein, B., 2020).15. Resultatet visade att “invandrartäta kommuner har lika stor andel höglitare som kommuner med låg andel utrikes födda. Det finns inget statistiskt samband mellan andelen utrikes födda och social tillit.” Flyktingmottagandet från 2015 och framåt hade m a o ingen påverkan på den sociala tilliten.
Bland inrikes födda är valdeltagandet i val till Riksdagen i Dalarna relativt högt (närmare 90 procent) och har inte förändrats nämnvärt mellan valen 2018 och 2022. Utrikes födda har generellt ett lägre valdeltagande och i den gruppen har också valdeltagande minskat på senare år. Valdeltagandet bland utrikes födda varierar dessutom baserat på hur länge personerna har bott i Sverige. För de som varit i Sverige mindre än 10 år var valdeltagandet i val till Riksdagen i Dalarna år 2022 66 procent, att jämföra med 73 procent för de som varit i Sverige längre än 10 år.
.
När det gäller val till region- och kommunfullmäktige är valdeltagandet bland inrikes födda något lägre än valdeltagandet till Riksdagsvalet, men skillnaderna är små. För utrikes födda är skillnaderna däremot relativt stora. För de personer som bott i Sverige mindre än 10 år är valdeltagandet i val till dalarnas regionfullmäktige (det första diagrammet nedan) blott 45 procent år 2022, vilket är hela 20 procentenheter lägre än valdeltagandet i val till Riksdagen. För de som bott i Sverige längre än 10 år var valdeltagandet år 2022 i samma val 65 procent, vilket är 8 procentenheter lägre än valdeltagandet i val till Riksdagen. Det verkar således som att utrikes föddas som varit relativt kort period i Sverige i första hand visar ett intresse för politiken på riksnivå, men att intresset för den regionala och lokala politiken ökar med tiden. Värt att notera är även att det är små skillnader mellan valdeltagande på regional och kommunal nivå. Röstar man i det ena valet så tenderar man även att rösta i det andra (se det tredje diagrammet nedan).
.
.
Kolla SCBs Integrations-del i statistikdatabasen
Vad ser vi ur ett integrationsperspektiv?
Vad är positivt? Vad är negativt?
Hur går det i skolan? Hur kommer de i arbete? Var jobbar de? Hur har det ekonomiska biståndet utvecklats? Hur går det med demokratin och tilliten till institutioner? Hur skulle Dalarna se ut, utan de utrikes födda?
Sveriges Radio, 2015. Regeringens besked om skärpt flyktingpolitik, 2015-11-25.↩︎
Riksrevisionen, 2017. Granskningsrapport 2017:4, Lärdomar av flyktingsituationen hösten 2015 - beredskap och hantering.↩︎
Region Dalarna. Nulägesbeskrivning av integrationen i Dalarna, ett regionalt perspektiv. Regionala utvecklingsförvaltningens rapportserie #1, 2019.↩︎
Regeringen. Pressbriefing om migrationen till Sverige under 2024. 2025-01-10.↩︎
Amnå, E. och Stigendal, M., 2021. Samhällsorientering : för en hållbar integration. Komlitt AB, Helsingborg.↩︎
Befolkningsutvecklingen i Dalarna, Samhällsanalys, Region Dalarna (2025-03-25).↩︎
IFAU, Utrikes föddas etablering på arbetsmarknaden (2022-11-19).↩︎
Neuman Emma (2015) Essays on Segregation, Gender Economics, and Self-employment.↩︎
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (2021)↩︎
Jämställdhetsmyndigheten (2022)↩︎
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (2021)↩︎
Etablering för fler – jämställda möjligheter till integration (SOU 2023:24)↩︎
Mörtlund, Tove (2020). Arbetet med nyanlända elever i grundskolan. IFAU Rapport 2020:2.↩︎
Holmberg, S. och Rothstein, B., 2022. Den svenska tilliten fortsatt hög - men sjunker i utsatta grupper. I Andersson, U. et al. (red) Du sköra nya värld. SOM-rapport nr. 81. SOM-Institutet, Göteborgs Universitet.↩︎
Holmberg, S. och Rothstein, B., 2020. Minskar mångkulturella samhällen den sociala tilliten?. I Andersson, U. et al. (red) Regntunga skyar. SOM-antologi nr. 76. SOM-Institutet, Göteborgs Universitet.↩︎
Regeringen, Budgetproposition 2022/23:1 bilaga 3, Ekonomisk jämställdhet.↩︎